Köpa rosor
En något äldre, distingerad herre steg in på The Seventh Barrel och såg sig förlägen omkring. Hit kom alla möjliga och även en del omöjliga gäster så Essie tog ingen notis om honom till en början. När han stått och trampat på samma fläck en stund, gick hon emellertid fram till honom och undrade vänligt:
-Är det något jag kan hjälpa till med? Det här är mitt ställe.
Mannen harklade sig ett par gånger och sade lågt:
-Jag är intresserad av rosor.
Det var inte mycket som kunde förvåna Essie efter alla år som pubägare, men nu höjde hon på ögonbrynen.
-Rosor?
Han rodnade.
-Ja, ni vet... rosor.
-Nog vet jag vad rosor är, men några sådana säljer vi tyvärr inte.
Något olyckligt smög sig in i främlingens ögon.
-Åh... Jag ber om ursäkt... Är jag kanske inte på The Seventh Barrel?
-Jo, nog är ni det, men... Mack! Kom hit!
Brodern lämnade motvilligt samtalet om gatuboxning som han varit djupt engagerad i.
-Vad?
-Mannen här vill ha rosor!
-Rosor?
-Du hörde rätt. Är det nån sorts kod för något elände som du har dragit hit igen bakom ryggen på mig? Nån sån där absent eller nåt?
-Absint, nej, det var Gröna Damen. Rosor har jag ingen aning om vad...
Så gick det upp ett ljus för honom och han började gapskratta, medan gästen kände sig alltmer bortgjord.
-Menar du Rose, som i namnet? Är det en person du söker?
Stram nick.
-Du vill alltså ”köpa rosor?”
Ny harkling.
Mack drämde näven i närmaste bord och skrattade så att han tjöt.
-Han vill ha vår Becky, Essie!
-Rebecka, rättade Essie. Och vad är det som är så roligt med det?
Becky, det var för vänner det, inte för potentiella kunder.
Mack viftade avvärjande med handen, han måste skratta färdigt innan han pressade fram:
-Men hör du inte hur förtjusande det lät? Jädrar i min lilla låda, det måste varit Oscar som har hittat på ett sådant spratt! Komma hit och leta efter rosor, ja, det är min grabb det! Han har alltid haft ordens gåva. Var det han? Oscar Harvey?
Mannen såg ut att vilja sjunka genom golvet när Essie spände blicken i honom.
-Hörnu, min gode herre! Ser jag ut att vara en hallick? Jag säljer öl. Rom, om det krävs något extra under västen. En och annan smörgås. Men inte lammkött, förstått? Nu sätter han sig ner och dricker några stop och väntar snällt för att se om Rebecka dyker upp eller ej, och så gör han upp med henne direkt om det ska bli någon affär av.
Med ett bestämt tag om den rockklädda armen föste hon bort gästen till ett hörn och tryckte ner honom på bänken. Så lutade hon sig närmare och väste:
-Och så hoppas jag verkligen att han har tvättat sin Petter Niklas ordentligt! Hon är en fin flicka, vår Rebecka, och han ska inte komma och tro att han kan behandla henne hursomhelst eller vara lortig under den där fina ytan han har. Begrips?
Utan att vänta på svar vände hon ryggen mot honom och dolde ett leende bakom handen.
Köpa rosor! Det var det roligaste hon hört på länge. Det skulle allt bli något att skriva om i breven ikväll!
