Borta! (Naive)
Borta.
Naive visste inte vad hon hade väntat sig när hon återvände till sitt hem, det lilla rummet hon delade med modern i bagargränden. Hon hade förberett sig på det värsta, att modern hade gjort allvar av sina hot att taga sig av daga om Naive reste. En liten del av henne önskade nästan att det var så. Men detta! Nu förstod hon att det hon trodde varit det värsta hade varit en välsignelse jämfört med detta.
Bagaren de hyrde av hade huggit tag i henne med mjöliga händer när hon kommit.
-Jag hoppas verkligen att du har två månaders hyra till mig! hade han morrat. Käringen var bara borta en dag, och en massa bröd hade hon stulit så det får du banne mig också ersätta.
Naive hade inte svarat utan slitit sig loss och skyndat in till rummet.
Det var absolut tomt. Den väggfasta britsen var det enda som fanns kvar.
Allt hon ägde var det hon bar på. Alla besparingar, vartenda litet penningstycke hon lyckats lägga undan var borta liksom flera av instrumenten som hon inte fått med sig. Som väl var hade hon haft harpan på resan. Hon grep ett fastare tag om den och bet ihop tänderna än mer så att det kändes som om de skulle krossas.
Vad nu? Vad skulle hon göra nu? Hon hade ett arbete som väntade, hon måste bege sig redan imorgon, men hur skulle hon klara sig dit utan möjlighet att köpa sig mat?
Omedvetet hade hon styrt stegen till sin andra fasta punkt i staden, tavernan Djupa Stopet där värden fungerade som ett slags agent för henne. Hon ville inte att någon skulle veta hur eländigt hon bodde, så hon föredrog att ha basen för sitt kontaktnät här.
